image_pdfimage_print

Kan man vara rädd för att bli smal?

Jag följer Biggest Loser på Kanal 5. En tanke som slår mig medan jag sitter i soffan och tittar på programmet samtidigt som jag mumsar i mig chokladflarn, är att jag nog är rädd för att bli smal. Jag har egentligen alltid varit lite mullig och velat gå ned ett par kilo. Jag kan inte se mig som smal och vältränad. Jag måste hitta bilden så att jag kan visualisera. En annan tanke jag har är att, tänk om jag inte blir lyckligare för att jag är smal. Ändå så drömmer jag och önskar att jag ska gå ned så jag åtminstone kan komma i lite gamla kläder.

Vem är jag? Jag sitter här och funderar på vem jag egentligen är. En tjock eller smal tjej. Just nu är jag en tjockis.

Vem vill jag vara, tjockisen eller smalisen? Jag vill vara smalisen! Jag vill kunna springa utan att känna sig som en elefant. Jag vill kunna böja mig ned och utan att känna att magen är som en bildäck. Jag vill komma i mina kläder! Jag vill kunna gå upp för en backe utan att få blodsmak i munnen. Jag vill få bort gäddhäng och valkar på ryggen. Jag vill inte sitta och äta kakor och godis. Jag vill äta lagom stora portioner!

Härmed lovar jag mig själv att jag ska lyckas! Jag kommer inte att bli lyckligare som smal MEN jag det kommer kännas bättre =)

Dags för frukost, havregrynsgröt!

Hanna

Inez vill oxå

Sitta i babysittern. Isac gillar den inte speciellt mycket han vill bara ligga i soffan och sova. Just nu ligger han under en filt och sover.

Inez står på en stol jämte mig nu, hon leker med min mobiltelefon. Hon håller den på axeln och låtsas att hon ringer någon. Vem vet jag inte!

Tjingeling!

Hanna

Att det ska vara så svårt…

att ta tag i sitt liv. Förra veckan var jag jätteduktig och mumsade nästan ingenting. Denna vecka har jag mumsat varje dag! Jag är besviken på mig själv och måste verkligen ta mig i kragen.

Imorgon är en annan dag så då tar vi nya tag! Mot målvikten!

Hanna

Igår hade vi besök…

av Ulfs bror och flickvän. De började att sätta upp sockeln på köket. Projektet har ju stått still ett tag, dels för att Ulfs bror träffade en tjej och dels för att Isac föddes. Dessutom var vi rätt trötta på allt fixande. Ulf fick ju ingen tid med resten av familjen när han skulle renovera köket varje kväll och helg. Men nu är vi igång igen

Stolpen som håller upp limträbalken är uppe, sockeln över skåpen är upp och ikväll börjar nog Ulf med sockeln under skåpen. Det blir så snyggt! Snart är det dags att sätta upp kakel!

Christers flickvän är jättetrevlig och det känns som vi har ganska mycket gemensamt. Skönt för Ulf umgås mycket med honom och då är det mycket roligare nu när jag inte är ensam tjej längre!

Isac skrattar och pratar med oss nu! Han äter fortfarande ofta och jag är trött!

Inez pratar också, hittepåspråk och ibland kan man nog förstå vad hon menar men oftast så gör man inte det!

Hanna

Jag är världens lyckligaste!

Jag har två underbara barn. Inez är så gullig mot sin lillebror och Isac tittar så fascinerat på Inez när hon leker. Jag börjar få tillbaka min kropp, kilona försvinner sakta men säkert. Det är inte jobbigt att röra på sig så det är väl därför som de försvinner.

En sak som jag däremot saknar är lite mer egentid. Jag hade i och för sig egentid i fredags MEN det var ju första gånger på flera månader. Så i fredags var jag och klippte mig och på eftermiddagen fick jag ansiktsbehandling. Jag köpte dessutom lite nya kläder i fredags och lördags. Det var så länge sedan det var roligt att köpa kläder =)

Jag har ny frisyr och lite nya kläder, det är klart man blir glad när man ser sig själv i spegeln. Jag kan till och med känna att jag är snygg! Det var länge sen jag gjorde det… med vattensvullet ansikte!

Just nu sover barnen så då har jag lite tid för mig själv. När jag då har tid att blogga så vet jag inte vad jag ska skriva om. Så jag antar att detta räcker för tillfället… dags att kolla facebook 😉

Hanna