Lördagen började inte riktigt som våra lördagar brukar. Ingen morgonpromenad och faktiskt lite sovmorgon, eftersom vår äggleverantör skulle komma innan det var dags att ge sig iväg på mustangtur.
Vi hade dessutom tänkt bjuda våra gäster på kaffe innan avfärd. En mycket trevlig tanke.
Det enda lilla problemet var att kaffet var slut.
Inte nästan slut. Inte ett paket längst in i skafferiet. Helt slut.
Så där stod vi, redo för mustangtur och utan möjlighet att bjuda på kaffe. Det får väl räknas som dagens första lilla misslyckande. 😄
Samling i Mullsjö
Samlingstiden var klockan 12 på VIP i Mullsjö, men när vi rullade in strax före tolv stod redan fyra Mustanger på parkeringen. Några passade på att äta lunch medan andra stod och väntade utanför.
Vi hade fått några avhopp inför turen, så tjugo i tolv ringde dessutom en nybliven Mustangägare och frågade om han kunde hänga på.
Självklart!
Ju fler Mustanger desto bättre, tänkte jag.
Vi väntade till klockan 12 på den sista deltagaren, men han dök inte upp. Eftersom vi hade ett ganska späckat schema var det bara att sätta oss i bilarna och åka.
Smala vägar mot Huskvarna
Färden mot Huskvarna gick på riktigt smala vägar. Ni vet sådana där vägar som saknar mittlinje, känns ungefär lika breda som två bilar och helst inte vill veta av ett möte.
Men det är också sådana vägar som gör själva turen lite extra rolig.
När vi kom fram till Husqvarna Museum hade vi fått tillåtelse att parkera framför museet och lyckades trycka in tolv Mustanger på platsen.
Och precis när vi kom fram dök det upp en herre i en minst sagt färgstark skjorta.
Han berättade att han hade missat oss i Mullsjö.
Han visade sitt medlemskort för Uffe och jag kunde förstås inte låta bli att säga att han hade kunnat höra av sig. Problemet var bara att han inte visste vem han skulle ha kontaktat.
Jag tycker ändå att den informationen kan vara bra att ha med sig från början, eller åtminstone ta reda på i efterhand.
Där någonstans kände jag att det var bäst att avsluta diskussionen. Jag började ana att min trevliga mustangvärdspersonlighet höll på att få slut på batteri. 😅
Husqvarna Museum
Sedan gick vi in på museet och strosade runt.
Jag hade egentligen inte så mycket behov av att titta på själva utställningarna den här gången eftersom vi var där redan i maj. I stället blev det mycket mingel och prat med de andra Mustangägarna.
Och det är faktiskt nästan det roligaste.
Att träffas igen och höra vad alla har hittat på under sommaren.
Ett par berättade att de hade varit uppe i Norrland och bland annat fått uppleva midnattssolen.
Där blev jag faktiskt lite avundsjuk.
Eller snarare avundfrisk.
Jag missunnar dem verkligen inte upplevelsen. Jag vill bara också åka på semester till norra Sverige! Det känns som att vi har ett ganska rejält hörn av vårt eget land kvar att upptäcka.
Efter ungefär två timmar på museet var det dags att börja tänka på nästa punkt på dagens schema.
En liten omväg som inte blev av
Vi hade ungefär 45 minuter innan den bokade buffén och tänkte därför att vi kunde ta en liten sväng med bilarna.
Men när vi skulle köra ut från museet var det ordentligt med trafik.
Jag tittade på Uffe och sa:
”Kör höger istället. Vi får helt enkelt vänta utanför.”
Det visade sig vara ett väldigt bra beslut.
För när vi kom ut på parkeringen upptäckte vi att det var parkeringsavgift och alla hade inte Parkster-appen.
Så plötsligt blev jag parkeringssupport åt ett gäng Mustangägare.
En skulle lägga till bilen. En annan skulle hitta rätt parkering. Någon behövde hjälp med appen.
Det tog sin lilla tid.
Vi blev klara precis innan klockan 16 och då var det inte direkt någon som behövde övertalas om att det var dags för mat.
Buffé på Kroatorpet
På Kroatorpet väntade en riktigt god buffé.
Det var bara att betala och hugga in.
Alla åt och mumsade och särskilt laxen fick höga betyg. Även en räkröra blev snabbt populär och behövde fyllas på.
Själv hade jag förstås koll på efterrätten.
En supergod tårta stod och väntade och den var alldeles för god för att bara ta en bit av.
Det blev två.
Man måste ju göra en ordentlig utvärdering. 😉
Hemåt på småvägar
Efter maten var den officiella mustangturen slut och alla började åka hemåt i egen takt.
Kvar blev tre träffvärdspar.
Jag föreslog att vi kunde ta småvägarna tillbaka till Mullsjö om de ville.
Det ville de.
Så vi gav oss iväg igen, den här gången på vägen mellan Trånghalla och Prinseryd. Sedan fortsatte vi över Granshult och vidare förbi Habo kyrka innan vi till slut rullade tillbaka till Mullsjö.
Där avslutade vi kvällen på allra bästa sätt.
Med ett stopp för att köpa godis.
Sedan blev det Brunopromenad och soffhäng hemma.
En lång dag, tolv Mustanger, Husqvarna Museum, en hel del prat, god mat, två bitar tårta och en liten dos parkeringsadministration.
Precis som en Mustangtur ska vara. ❤️
