är både jobbig och rolig. Det jobbiga är att hon börjar bli stor och jag hänger inte riktigt med. Det sista året har det varit så mycket fokus att jag “glömt” bort barnen. Det roliga är egentligen samma sak, att hon börjar bli stor. Det går prata med henne, diskutera och skratt tillsammans på helt nytt sätt.
För ett par veckor sedan var jag på återkontroll. Allt såg bra ut men jag klagade lite över torra slemhinnor så jag fick östrogen utskrivet.
Den sortens cancer jag hade livnärde sig inte på östrogen, därför kan jag ta det. Men östrogen ökar risken för t.ex. bröstcancer så jag måste, precis som alla andra, hålla lite kolla på brösten.
Nu måste jag jobba… mycket att göra =)
Tjingelling!
