Äntligen

nu ska jag vara lite ytlig. Jag vet att vikten är bara en siffra och att jag är fin som jag är… men allvarligt talat är det egentligen inte bara skitsnack. Jag är definitivt inte bekväm i min vikt eller i min kropp. Jag vill vara en förebild för mina barn så givetvis så snackar jag inte så här när de hör. En vacker dag så kanske de läser denna bloggen men då får jag förklara för dom.

Men om vi ska återgå till varför jag ville skriva av mig… Jag är såå lycklig att jag äntligen har gått ned under 80 kg-strecket.

Som jag har skrivit tidigare så tog jag tag i det… det gick lite trögt i början men det berodde nog mest på att jag inte var så speciellt motiverad, fast jag hade skrivit att botten var nådd så var nog inte botten nådd… I slutet på maj nådde jag botten! Jag vägde 87,1 kg! Ja, jag vet… Ett BMI på 32, enligt riktlinjer för BMI klassas detta som fetma. Så idag när jag ställde mig på vågen och den visade 79,9 kg (lägligt va!) så har jag gått ned 7,2 kg. Mitt BMI ÄR 29
och enligt riktlinjer för BMI klassas detta som övervikt. BMI är ett så statiskt mått men jag har inga jättestora muskler så BMI fungerar bra för mig.

Så hur gjorde jag då? Jo, jag gick med i matdagboken.se och sedan med i en grupp: Målvikten 2017, där rapporterar man upp och nedgångar samt sin vikt senast varje fredag. Det är lite som biggest loser, vi tävlar, fast på ett snällt sätt, vi peppar varandra och stöttar när det går dåligt. Jag är ju en sådan tävlingsmänniska så att hålla fokus på veckorna har blivit mycket enklare.

Sedan har jag gått över till att tänka lite innan jag äter och att inte äta mig så mätt! Jag äter fortfarande LCHF men försöker att ha sunt förnuft. Givetvis går det inte jättebra varje måltid men jag kämpar på.

Hanna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *