Hortensia

Hortensia

Jag har förälskat mig i Hortensia!

De är så vackra så jag köpte två stycken till Uffe i bröllopspresent.

Idag är Isac med på jobbet, jag jobbar bara halvdag så det passade bra. Han spelar Minecraft just nu och pratar för sig själv. Tydligen så har han hittat en film på YouTube där någon har byggt ett ansikte som han nu efterliknar.

Det är komplicerat säger jag bara!

Isac, 10 år

Igår så sprang jag 2,5 km för fjärde gången denna säsongen. Det kändes så bra och jag kände mig stark. Det kändes som jag kunde springa snabbare än de andra gångerna men tiden blev ”bara” 4 sek snabbare. Uffe fick ont i hälsenan… undra om han kommer hoppa av löpningen nu? Jag ska i alla fall fortsätta… jag har tänkte länge på att börja löpträna igen… och när jag tänker efter så har jag inte tränat löpning sedan jag hade rosfeber eller strax därefter.

För nästan två år sedan så bestämde jag mig för att sluta banta… det var inte ett bra beslut… vikten bara steg och steg… det var till och med jobbigt att gå runt sjön hemma… magen var i vägen… och min rörlighet minskade och minskade… det var jobbigt att ta på skorna…

Förra våren bestämde jag mig för att börja träna… på friskis, jag skulle bara träna de pass som var roliga och jag höll i träningen på ca 2 gånger per vecka… till sommaren kom och vikten gjorde sig påmind… då vägde jag 93 kg… väldigt mycket till mig korta längd, jag hade alltså ett BMI på 34,6. Vilket är fetma! Inte kul alls…

Så i juni 2019 började jag med LCHF igen… sakta med säkert så gick jag ned… I november testade jag en 6 veckors kurs hos Ulrika Davidsson och Alexandra Zazzi. Den var rolig så efter nyår tog jag en LCHF-kurs på 6 veckor. Allt som allt hade jag då gått ned 15 kg… jag tog en liten paus och gick upp några kilo men det gör inget… jag har nu legat runt 80 kg i ett par månader och hoppas gå ned 13 kg till så jag kommer under 70 kg. Det borde inte vara en omöjlighet…

Jag tror att anledningen till att jag inte bloggat har nog varit att jag inte varit riktigt nöjd med mig själv. Viktuppgång gör ju gärna det med ens självkänsla. Jag jobbar med mig själv och vet att jag duger… men ibland kommer hjärnspöken…

Snart är det dags att sluta för denna veckan! Det blir en konstig midsommar iår… bästa väninnan som vi brukar fira midsommar med är sjuk, Covid-19. Så vi får vara ensamma i år… men det kan ju oxå vara skönt!

Jordgubbar

Jag föreslog att vi skulle cykla till sjön och äta jordgubbarna… det ska ju bli varmt och soligt så barnen blir nog nöjda om de får bada en stund i morgon!

Jag ska i alla fall springa en sväng på morgonen =)

Glad midsommar!

Hanna

Äntligen

nu ska jag vara lite ytlig. Jag vet att vikten är bara en siffra och att jag är fin som jag är… men allvarligt talat är det egentligen inte bara skitsnack. Jag är definitivt inte bekväm i min vikt eller i min kropp. Jag vill vara en förebild för mina barn så givetvis så snackar jag inte så här när de hör. En vacker dag så kanske de läser denna bloggen men då får jag förklara för dom.

Men om vi ska återgå till varför jag ville skriva av mig… Jag är såå lycklig att jag äntligen har gått ned under 80 kg-strecket.

Som jag har skrivit tidigare så tog jag tag i det… det gick lite trögt i början men det berodde nog mest på att jag inte var så speciellt motiverad, fast jag hade skrivit att botten var nådd så var nog inte botten nådd… I slutet på maj nådde jag botten! Jag vägde 87,1 kg! Ja, jag vet… Ett BMI på 32, enligt riktlinjer för BMI klassas detta som fetma. Så idag när jag ställde mig på vågen och den visade 79,9 kg (lägligt va!) så har jag gått ned 7,2 kg. Mitt BMI ÄR 29
och enligt riktlinjer för BMI klassas detta som övervikt. BMI är ett så statiskt mått men jag har inga jättestora muskler så BMI fungerar bra för mig.

Så hur gjorde jag då? Jo, jag gick med i matdagboken.se och sedan med i en grupp: Målvikten 2017, där rapporterar man upp och nedgångar samt sin vikt senast varje fredag. Det är lite som biggest loser, vi tävlar, fast på ett snällt sätt, vi peppar varandra och stöttar när det går dåligt. Jag är ju en sådan tävlingsmänniska så att hålla fokus på veckorna har blivit mycket enklare.

Sedan har jag gått över till att tänka lite innan jag äter och att inte äta mig så mätt! Jag äter fortfarande LCHF men försöker att ha sunt förnuft. Givetvis går det inte jättebra varje måltid men jag kämpar på.

Hanna

Botten är nådd!!

Detta inlägg kommer att bli väldig personligt!

Igår hände det som inte får hända. mina byxor sprack i baken. Det var när jag skulle kliva in i bilen som jag kände hur jeansen sprack bredvid sömmen. Jag trodde inte att jag hade såååå stor bak men tydligen är jag större än vad jag trott. Som tur var så hade jag en lång kofta som dolde missödet så vi kunder fortsätta med ärendena. Jag köpte också genast ett par nya jeans på i Lindex i Jönköping.

Jag trivs inte i min kropp men ändå är jag trött på att banta och hålla igen. Jag vill inte känna så här eller se ut så här. Jag vill vara hälsosam och motionera men jag är inte riktigt redo att göra jobbet.

Hur gör jag nu då?

Alla tidigare försök har misslyckats. Jag går ned ett tag men sedan faller jag tillbaka till gamla mönster och går upp igen. Så vad ska jag göra??? Jo, I Olgas grupp finns det en uppgift där man skulle gör sin egen kostplan. Jag gjorde den lite halvhjärtat. Jag ska göra den då jag mådde som bäst när jag var med i PT Online. Jag måste byta strategi! Att ge upp är inget alternativ.

Min personliga kostplan

Mat jag inte vill avstå

  • hamburgare
  • choklad/godis
  • vin
  • ostkaka
  • morgonmackan
  • efterrätt/fika

Mat som Hanna 2.0 äter

  • kyckling
  • tonfisk
  • lax
  • quinoa
  • bulgur
  • linser
  • bönor
  • avokado
  • ris
  • nötfärs
  • paprika
  • zucchini
  • blomkål
  • gurka
  • vitkål
  • majs
  • lök
  • potatis
  • torsk
  • räkor

Min akilleshäl är att jag gärna äter utan att tänka mig för och gärna när gubben lägger barnen. Då brukar jag vräka i mig mackor eller annat onyttigt, egentligen allt som finns i skåpen.

Min plan är att använda sunt förnuft och att stanna upp och inte gå på autopilot. Jag vill inte döva smärta med mat och jag vill äta normalstora portioner samt inte ta om.

Vad tror ni? Blir det succe? Ja, det tror jag.

Ha en underbar dag i solen!

Hanna

Viktsnack

Idag på nyhetsmorgon pratade de om rädslor. Min stora rädsla är att lyckas gå ned i vikt. Låter konstigt, eller hur? Jag tror att om jag lyckas gå ned i vikt så vet jag inte vem jag är, eftersom jag har bantat och kämpat med vikten i över 20 år.

Jag började på Viktväktarna i januari 1996. Sedan dess har jag varit med många gånger, första och andra gången lyckades jag gå ned 10% av min vikt men de resterande gångerna var det bara typ 3 kg innan jag tröttnade och inte hade tålamod att fortsätta. Det slutade att jag gick upp det som jag gått ned och kanske nåt kilo extra.

Sen testade jag GI-metoden och gick väl ned några kilon. Men sen gick jag upp det igen när jag började äta ”vanligt” igen. Jag gick till en hälsocoach och betalade hutlösa pengar och ändå kunde jag inte gå ned i vikt. Däremot gick jag bättre självkänsla men då hennes filosofi bestod av frukt och grönsaker så vad det ohållbart för mig. Jag saknade kött, kyckling och räkor samt potatis (!). Hoppade av den livsstil, ibland saknar jag dock yogan.

För två år sen började jag med LCHF och då gick jag ned ca 8 kg. Sedan dess så har jag stått still i vikt, fast jag har testat att öka träningsmängden, minskat kaloriintaget (åt t.o.m. Herbalife i 6 mån) så uteblev resulraten.

I skrivande stund inser jag att har verkligen testat allt. Jag undrar också varför vikten är så viktig? Jag tror att jag jagar en känsla, en känsla av att duga och vara tillräckligt bra. Vad händer om jag går ned till 65 kg (min önskade målvikt) och jag inte är lycklig. Det är det jag menar med att jag är rädd för att lyckas. För var jag lycklig och tillräckligt bra när jag vägde 65 kg. Nej, jag jagade en annan siffra då, 57 kg tror jag det var.

Fyyyy, vad jag har slösat med tid på en oviktig sak som min vikt! Jag har tränat för att gå ned i vikt, jag har ätit (eller avstått) för att gå ned i vikt. Jag borde tränat för att jag vill bli starkare, snabbare eller för att må bra. Jag borde ätit för att få energi för att orka dagen. Jag borde avstå onyttigheter för att det får mig att må sämre inte för att det får mig att gå upp i vikt. Jag borde se maten som bränsle och ta hand om min underbara kropp.

Så hur programmerar jag om mig? Först och främst så måste jag vara nöjd med min nuvarande vikt och sedan jobba med självkänslan igen. Jag måste börja skriva i min Jag är bra bok. Det kommer inte att bli lätt men det är underbart med personlig utveckling. 

Å vad det känns skönt nu! Nu ska jag sätta på kaffe och väcka brukaren. Ha en skön dag i regnet! 

Tjingeling!

Hanna

Att gå ned i vikt

Att gå ned i vikt är svårt! Jag kämpar och kämpar! Vågen står still och efter ett tag så faller jag för frestelsen och äter godis/snacks eller överäter middag. Känslan är att det kvittar ju vad jag gör fettet och vikten försvinner inte! I dessa stunder börjar analysera, jag för mer statistik på kcal in och ut. Googlar efter svaret på frågan vad gör jag fel! Känslan om otillräcklighet växer. Jag börjar väga mig, mer och mer, oftare och oftare. Min våg är nog trasig, för min man kan tydligen äta vad som helst och INTE gå upp i vikt! Innan toalettbesök och efter! Förhoppningen om en stor viktminskning är hög!

I 10 dagar har jag tränat som en tok, jag har bokfört exakt vad jag ätit. INTE slutat på eftermiddagen och höftat middag/kvällsmat, utan varje glass och kaka har jag lagt in i appen. Jag hade en genomklappning i tisdags, men jag bokförde även den, 3400 kcal. Men det var ok, jag hade tränat två pass i tisdags. 

Igår var det dags för vägning på WLC, och jag hade gått upp 12 hg. Det var väntat och jag visste det. Det är vätska ifrån godiset jag åt i tisdags MEN ändå. Jag blir ledsen och jöll på att börja lipa. 

Som tur är så finns våra härliga coacher! Anna sa att jag fick scanna mig för att se om det hänt nåt på fett%. Jag scannade mig och resultstet var häppnadsväckande! (Nu låter jag som ett sponsrat inlägg på facebook) Här kommer detaljerna:

VIKT: 73,8 kg (+1,2 kg)
BMI: 27,1 (+0,4)
FETT: 33,3 % (-1,9 %)
VATTEN: 49,4 % (+1,5 %)
MUSKLER: 46,8 kg (+2,1 kg)
FYSISK GRADERING: 5 (+3)
BENMINERAL: 2,5 kg (+0,1)
VILOFÖRBRÄNNING: 1479 kcal (+55 kcal)
METABOLISK ÅLDER: 45 år (-4 år) !!!
BUKFETT: 5,5 (-0,5)

Dessa resultat är på en vecka! Jag scannade mig förra veckan och ovanstående är alltså vad som hänt!

Analysen säger därför: viktuppgången är vätska och muskler! Muskler väger mer än fett och om jag fortsätter såhär kommer vikten att minska. Om nu det är så viktigt! Jag har gått från överviktig till normalviktig, sett på fettprocent. Min fysiska gradering är jag nog mest stolt över! Min mått med måttband har ökat! Men bara över magen och det borde vara vätska/vatten!

Summan av kardemumman:

  1. Det är svårt att gå ned i vikt! Men det går!
  2. Underskatta inte träning, det händer så mycket innanför huden som inte syns.
  3. Släng vågen och sluta stressa över den siffran! (Jag jobbar på det)

Efter WCL igår ringde jag gubben och bad honom gömma vågen. Jag vågade knappt titta i lådan när jag kom hem och den var borta! Så idag, är första dagen på över ett år som jag inte har vägt mig! Kändes jättekonstigt men jag ska nog bli av med den fula ovanan!

Morgonträningen fortsätter fast det jobbigt att gå upp! Nu ska jag duscha!

Tjingeling!

Hanna