En nära döden upplevelse…

… eller nja, det kändes så i alla fall och jag tror jag svimmade ett tag… eller så somnade jag bara… Jag ska börja från början!

Det började på kvällen, jag hade varit ute och sprungit enligt mitt träningsprogram från soffan till 5 km. Vi hade ätit kvällsmat som var omelett på ägg från Källekullas gårdsbutik. Den var jättegod. Jag hann inte duscha innan det var dags för Sommar med Ernst så jag bestämde mig för att göra det efter. När jag satt i soffan så började jag frysa och trodde det var svetten som kylde mig. Det hade varit varm och soligt under löpturen. Jag duschade i sista reklampausen just därför att jag frös så mycket att jag inte kunde vänta. Efter duschen kom huvudvärken och jag gick och la mig kl 21, nästan direkt efter duschen.

Nån gång under natten så tog jag en Ipren och nånstans på morgonkvisten tog jag en till… huvudvärken gick inte över… på morgonen tog jag en till och drack en halv kopp kaffe. Det var inte gott. Jag gick och la mig igen och det var varmt så takfläkten sattes på. Hela dagen låg jag… jag hade feber och enligt min örontermometer som är väldigt dålig hade jag 39,5. Jag hade tagit maxdosen av Ipren så det blev Treo, men det hjälpte inte på huvudvärken. På eftermiddagen så började jag må illa och vad halv fem orkade jag inte ens gå ned utan skickade ett sms till gubben och frågade om han tyckte jag skulle ringa vårdcentralen. Jag orkade dock inte det utan vi väntade en timme till. Då sa gubben att jag skulle ringa akuten men jag orkade inte… så han gjorde de. Personen han pratade med tyckte att han skulle ringa ambulansen men jag sa att vi kan lika väl åka… så här i efterhand skulle jag ringt 112 för då hade kunnat sätta in droppet direkt och ta alla blodprov.

I bilen började händer krampa och fingrarna pekade åt alla håll… jag försökte dricka men hjälpte inte. Jag mådde jätteilla och tvingade i mig vatten. Munnen började också att krampa och jag började få panik, kändes som om jag inte fick luft. Gubben körde jättefort och frågade hela tiden hur det gick. Jag försökte att inte skrämma honom och sa att det gick bra…

Vi kom fram till Ryhov och gubben drog mig in… jag gick så fort jag kunde men han tyckte det var för sakta! Jag låg med huvudet i gubbens knä, just för att jag orkade inte sitta, men bara efter 10 min så fick vi komma in. Jag orkade inte gå så jag fick åka rullstol. In i ett undersökningsrum och det kom två sköterskor som först tog blodtrycket  och febern, 40.9! Sedan satte in dropp och tog blodprov. Det sprang sköterskor in och ut i flera timmar. Jag lämnade alla sorters prover… urinprov och prov i näsan… för övrigt jätteäckligt… det gjorde ultraljud på magen. När det gjordes tror jag att jag svimmade och vaknade av att jag kräktes. Men jag kunde lika väl somnat.

Efter tvättande och bytande av kläder så var det dags för mer blodprover och jag tror att jag äntligen fick alvedon. Vid 21.30 fick jag min första dos antibiotika och vi fick veta att jag skulle bli inlagd på Infektionsavdelningen. Jag hade någon form av infektion i kroppen och de visste inte vad. Jag skulle göra en lungröntgen dan efter så att jag inte hade lunginflammation. De körde iväg mig till avdelningen där jag fick en sängplats och träffa nattpersonalen som gav mig smörgåsar och nyponsoppa. Gott men jag orkade inte äta så mycket. Gubben åkte hem vid 22.30. Han skulle hämta kottarna hos svärisarna…

Sedan följde en natt av feber, 40,2… jag frös så mycket att jag skakade. Jag var fullt påklädd och hade 3 filtar men ändå så frös jag så jag skakade. Jag fick alvedon i dropp mitt i natten och efter det kände jag hur febern sjönk… till 39,5 visade det sig på morgonen… men jag kunde i alla fall sov då!

På lördagsmorgonen så åkte jag iväg med sprängande huvudvärk och min spypåse i rullstol till röntgen och röntgade lungorna… jag svalde och svalde… huvudvärken och illamåendet var en jobbig kombination när man skulle stå upp och dessutom vara trevlig mot personalen, som inte gjort något ont!

Hela lördagen låg jag i sängen och sov till och från… familjen var och hälsade på vid 12-tiden, de skulle åka till Riddarveckan i Hova… Natten till söndag… då fick jag rätt antibiotika… och redan på söndagsmorgon kände jag mig jättepigg… och ville åka hem… men jag hade 39,5 i feber fast jag kände inte det… var väl van vid febern! Då upptäckte jag utslagen… jag hade röda utslag på båda låret, nästan lila… som blåmärken… de var så varma… det visade sig att jag hade Rosfeber… väldigt vanlig under sommaren när man har lymfödem! Men utslagen kom så långt efter… Med rätt medicin återhämtade jag mig jättesnabbt och på tisdagen åkte jag hem med Kåvepenin i en vecka.

Men vilken resa… tror aldrig att jag varit så sjuk… trodde faktiskt jag skulle dö…

Nu har det gått tre veckor och det enda jag har kvar är väldigt torr hud på låren och en känsla av att livet är för kort och sedan dör man!

Njut varje minut!

Hanna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *