Livmoderhalscancer, del 2

Början på min cancerhistoria hittar du här

Till helgen skulle vi fira min 40-årsdag. Hela kvällen genomsyrades av snack om cancer/cellförändringar. En väninna hade haft cancer i urinblåsan och en annan cellförändringar. Jag började tro att gynekologen hade fel och att livmodern skulle klara sig.

Fredagen den 20 dec fick jag träffa en läkare på kvinnokliniken som förklarade lite mer pedagogisk vad gynekologen hade hittat. Efter undersökningar av två läkare så berättade de att jag hade en tumör på livmoderhalsen. Den var ungefär 25 mm x 35 mm. Den måste opereras bort och de kommer antagligen ta vävnad runt omkring och då är det bäst att ta livmodern också! Läkaren frågade om jag ville ha fler barn och jag sa att jag ville det. Hon sa då att det kan gå att spara stora delar av livmodern MEN det kommer antagligen bli en graviditet med komplikation och förtidigt född bebis. Jag bestämde mig då att jag inte vill förstöra känslorna av mina tidigare graviditeter och förlossningar BARA för att! Vi har ju två fina barn.

Läkaren var väldigt pedagogisk och förklarade vad som kommer hända nu. Hon skrev ned allt på en lapp, så jag kunde gå tillbaka och läsa. Hon ringde till Linköpings sjukhus och såg till att jag fick en tid för undersökning under narkos, så innan vi åkte hem visste vi att den 7 jan skulle jag till Linköping. Vidare skulle även en PET/CT göras men först en Magnetröntgen av lilla bäckenet.

Julen gick och jag var in dvala. Gick på autopilot, bara försökte att inte bryta ihop. Känslan av att ha cancer är konstig. Jag kände mig inte sjuk men jag insåg då att jag har haft lite molande värk, typ mensvärk, ganska länge. Antagligen så länge att jag glömt bort det. Blödningarna och flytningarna ökade under hela december.

MR-röntgen gjorde jag den 27 dec. Den tog 1½ h och jag hade jätteont i ryggen när jag gick därifrån. Hård brits att ligga på. Jag fick kämpa för att inte avbryta.

Nyår spenderade vi själva, jag var så rädd att blir sjuk och ville genomföra undersökningen den 7:e. Jag hade aldrig blivit sövd innan så jag var lite orolig. På sjukhuset träffade jag en annan tjej med livmoderhalscancer. Där hade de inte opererat bort tumören. Istället fick hon strålning och cellgift, varannan dag. Hon bodde i Sala och kunde inte pendla så hon bodde på Familjehotellet. Hon hade två barn, man och djur, som hon var ifrån i 6 veckor. Hon hade åkt hem julafton men hon skulle strålas juldagen så hon var snabbt tillbaka. Det var hennes behandling!

Jag hann tänka att så där vill jag inte ha det, om jag får välja, ta bort skiten. Efter undersökning fick jag träffa en läkare som bekräftade att min behandling skulle blir operation. Just då kändes det nästan som jag vunnit på jackpot. Men jag hade redan förberett mig på det värsta, dvs strålning och cellgift och att vara ifrån min familj. Skrämmande tanken! Jag skulle få en tid om ca 4 veckor då det varit röda dagar och operationerna låg lite efter.

8:e jan gjorde jag en PET/CT, då fick jag radioaktivt ämne injicerad i armen. Sedan fick jag 1 liter vatten med kontrastvätska i. Detta skulle jag dricka på en timme. Så medan det radioaktiva ämnet verkade skulle jag dricka massor. Sedan kissa precis innan undersökningen. Sedan sprutade sköterskan in röntgenkontrastmedel och sedan fick jag kissa igen innan urinblåsan undersöktes. På detta sätt skulle de hitta ifall jag hade fler tumörer i kroppen. Vad som händer är att tumörerna blir radioaktiv och blinkar på bilderna.

I mitten på jan ringde röntgenläkaren och berättade att de INTE hade hittat fler tumörer. Det blinkade bara på ”rätt” ställe. Han berättade också att min operation var planerad till den 5 feb. Det var såå skönt att veta att denna resan snart var slut.

Del 3 kommer snart.

Hanna

8 thoughts on “Livmoderhalscancer, del 2

  1. Ewa moberg
    • Svara

    Modig och stark tjej och beslutet att ta bort livmodern tycker jag var bra. Som du skriver, ni har ju två friska och fina barn och nu är din hälsa viktigast. Har du berättat för AM?
    Ewa

    1. Hanna Hansson
      • Svara

      Nej. Jag har inte berättat för A-M. Vi har inget så mycket kontakt längre 🙁

  2. Ewa moberg
    • Svara

    Nej har förstått det. Synd, är det ok för dig om jag berättar för henne?

  3. Ewa moberg
    • Svara

    Ok då vet jag. Får se hur jag gör.

  4. dfd

    Pingback: Livmoderhalscancer, del 4 | Virkdagboken

  5. dfd

    Pingback: Livmoderhalscancer, del 5 | Virkdagboken

  6. dfd

    Pingback: Behandlingarna… | Virkdagboken

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *