Har ni känt den där känslan när man bygger upp förväntningar inför ett löppass. Ni vet när man egentligen inte vill, det är jobbigt pass. Ganska många km och man vet att man ska hålla på länge. Motvilja är alltså jättestor, och man vill skylla på allt möjligt.

Men så gör man det bara, utan att tänka och analysera tar man på sig träningskläder och sätter igång. Man försöker tänka positivt och inte tänka på hur långt det är. Man går in i sig själv och njuter av känslan. Helt plötsligt har 108 min gått och man har sprungit 15 km.

Nu är man trött i benen men känslan av tomhet finns kvar. Ett Jaha, vad ska jag göra nu!? finns bara kvar.

Vad gör jag då? Jo, jag ger mig ut på en cykeltur med Inez. Nu är jag helt slut i benen!

Snart ska vi åka till svärisarna och äta våfflor! Gott!

Tjongelong!

image

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Andra inlägg

Kvalitetstid

Idag skiner solen och jag har tagit ledigt. Dels för att jobba med HaWebb och dels för att…

Långpass

Idag genomförde jag mitt långpass, 6,5 km. Jag började springa och efter ca 10 min upptäckte jag att…

Jag gjorde det!

Idag har vi gått tipspromenad på OK Gränsen. Jag har givetvis alla rätt *blink* Efter det, åt vi…