I ett regnigt Floby möttes vi upp. Det var kallt och grått och jag funderade ärligt talat på om det verkligen kunde vara den 14 maj. Men samtidigt spelar vädret mindre roll när man får träffa sina mustangvänner igen.
Den här turen hade Berit och Tomas planerat och vi tog småvägarna söderut mot Bredared utanför Borås. Den här gången hade vi min bil och Bruno fick också följa med. Och hör och häpna, det var jag som körde. Det händer inte varje dag 😉
Framme vid Unos Djur samlades vi först i bygdegården där vi fick höra mer om huset och dess speciella målningar, skapade av en tysk jude som flytt från Tyskland under kriget. Därefter såg vi en film om Uno Axelsson och hans märkliga träfigurer.
Det är fascinerande hur han kunde se djuren i träknotorna. Många av figurerna är skapade i ett enda stycke trä och vissa av djuren var både imponerande och lite småkusliga på samma gång.
Efter rundturen plockade vi fram våra medhavda luncher och satt länge och pratade. Precis lagom till att vi skulle åka vidare slutade det regna och resten av turen gick på riktigt fina småvägar mot Blidsberg och vår favoritkvarn, Basta kvarn.
Där blev det gelato från Mullsjö Glass, kaffe och ännu fler historier runt borden. Det är något särskilt med sådana där stopp. Ingen verkar egentligen ha bråttom vidare.
Till slut började folk rulla hemåt, men vår lilla närmsta krets hade svårt att avsluta dagen riktigt än. Så vi svängde hem till oss och grillade korv istället.
Vi tog vägen över Kölingared hemåt. Den är så otroligt fin, särskilt sträckan längs Lönnern. Precis efter avtagsvägen mot Liared svängde en klunga cyklister ut framför oss. Ni vet en sådan där grupp med följebil och hela paketet. Det känns alltid lite hopplöst att köra om på de smala vägarna… men i uppförsbacken tog jag dem faktiskt 😄
Sedan blev det några timmar till med prat, skratt och sommarplanering innan huset tystnade igen. Uffe och jag landade i soffan framför Man on Fire och rundade av dagen på bästa möjliga sätt.
