Igår fick vi besök från region Östergötland. Tre mustanger kom den norra vägen över Vättern och en tog den södra vägen. Vi mötte upp bilen från Jönköping på VIP i Mullsjö och medan vi stod där och väntade hann vi få dagens första kommentar om vår Dark Horse.
En BMW körde förbi långsamt. Föraren pekade på mustangen och sa något till pojken bredvid sig innan han gav oss en tumme upp. Sånt där gör en faktiskt lite glad.
Sedan åkte vi vidare mot Skövde. Solen sken och det var svårt att förstå att vi körde i regn så sent som i torsdags. Utanför Funny Garage samlades till slut 17 mustanger innan vi gav oss ut på småvägarna.
Och småvägar var det verkligen. Ofta utan mittlinje. Det känns alltid som ett gott tecken.
Vi lotsades runt Billingen och vidare mot Kinnekulle. Vid ett tillfälle skulle hela kortege göra en vänstersväng på en ganska trafikerad väg, vilket skapade lite kö bakom oss. Då fick vi dagens andra reaktion från omvärlden. Någon tutade och visade fingret.
Så under samma dag fick vi både tummen upp och långfingret. Två väldigt olika recensioner av Mustanglivet.
Efter ett stopp vid stenbrottet på Kinnekulle fortsatte vi mot Mariestad. Vägarna blev bara mindre och mindre, med skyltar som berättade att möte endast var möjligt vid mötesplatser. Precis sådana vägar som gör själva resan till halva nöjet.

Uffe körde och jag satt bredvid och stickade. Det känns faktiskt lite extra lyxigt nu när jag kan börja sticka igen efter vinteruppehållet. Hemma i soffan är belysningen för dålig, men i bilen fungerar det perfekt. Där blev det nästan som ett litet stickcafé på hjul.
I Mariestad avslutade vi med middag på Dinners innan vi styrde hemåt igen. Väl hemma bytte vi av Inez och tog hand om Bruno innan vi sjönk ner i soffan framför filmen Apex. En ganska otäck thriller, vilket jag insåg lite för sent.
Idag är det söndag och huset är fullt av sådana där små sysslor man skjutit framför sig lite för länge. Kaffebryggaren är avkalkad, granola är gjord och sängen har fått rena lakan. Snart ska jag åka och handla inför veckan.

Från småvägar på Kinnekulle till avkalkning av kaffebryggaren. Det är väl ungefär så livet ser ut.




